Svalövs kommun

Nutid

BT Kemi Efterbehandling - projektet och målen

Nedan görs en enkel sammanfattning av projektet så långt det har kommit. Turerna i varje steg har varit många och långa.

Mål

Frågan om BT Kemi-området är av mycket stor vikt för Svalövs kommuns - och Teckomatorps - fortsatta utveckling. En ny efterbehandling av området i Teckomatorp skrevs in som ett långsiktigt mål i kommunens utvecklingsstrategi för 2000-talet under punkten "Strategiska målområden, miljö & natur". På länsstyrelsen klassades området som det högst prioriterade i Skåne och en ansvarsutredning gjordes för att fastställa att ingen annan än staten och delvis även kommunen skulle betala en sanering.

2002 träffade Svalövs kommun och Naturvårdsverket en överenskommelse om att kommunen skulle stå som huvudman för en så kallad Huvudstudie. Staten skulle tillhandahålla den största delen av de ekonomiska medlen. Huvudstudien hade till uppgift att kartlägga hur förorenat området var samt i förekommande fall ge förslag på hur området skulle saneras.

I överenskommelsen satte man också upp mål för projektet:

  • Området skall efterbehandlas på ett sådant sätt att det efter efterbehandling inte utgör någon risk för omgivningen och kan användas på ett ändamålsenligt sätt
  • Markområdet ska efter genomförd efterbehandling användas till naturområde samt område för kontors- och småindustrilokaler.
  • Lakvattenpumpningen till Landskrona ska upphöra efter genomförd efterbehandling och återställning.
  • Efterbehandlingen mm ska vara ett föredöme för framtida projekt.
  • Projektet ska öppna för vetenskaplig forskning av såväl miljömässig, teknisk, medicinsk samt social karaktär.
  • Ett viktigt delmål i projektet är att bilden av och attityderna till orten Teckomatorp ska förändras på ett sådant sätt att orten inte längre är belastad av BT Kemi.

Området

BT Kemi-området är beläget cirka 200 m väster om Teckomatorps samhälle. Området delas av järnvägen mellan Teckomatorp och Helsingborg, vilket har gett upphov till benämningarna "Södra området" och "Norra området". Norra området är relativt otillgängligt då det även avgränsas av Braån och järnvägen mot Svalöv.

På Norra området hade BT Kemi stora dammar med mer eller mindre förorenat vatten. Det var också här som de flesta av tunnorna var nedgrävda. Södra området utgörs av småindustrier och här återfinns bland annat en mekanisk verkstad och en bilskrot. Det var på södra området som BT Kemi hade sin produktion.

Huvudstudie

Huvudstudien godkändes slutligen i juli 2004. Tre områden i det norra området identifierades, där det är höga koncentrationer av föroreningar som härstammar från BT Kemi. Om dessa tre områden behandlades räknade man med att nå ca 80% föroreningsreduktion, vilket skulle vara tillräckligt för att nå det uppsatta målet att skydda Braån. I det södra området gjordes, med ledning av information från olika håll, undersökningar år 2003 för att verifiera att området var sanerat. På två platser påträffades då föroreningar från BT Kemi-tiden.

Förberedelseskedet

Under 2005-2006, i det så kallade Förberedelseskedet planerade man för och handlade upp behandling och återställning av det norra området. Hur saneringen skulle genomföras var en öppen fråga med en del krav som det var upp till anbudsgivarna att lösa. Avsikten med Förberedelseskedet var att klarlägga vad saneringen skulle komma att kosta, så att det kunde redovisas i den slutliga bidragsansökan.

Norra området

Den vinnande lösningen gick ut på att massorna som fanns inom de tre identifierade delområdena på Norra området skulle grävas upp och skickas med lastbil till Danmark. På västra Själland planerade man behandling av massorna i en termisk anläggning. Man beräknade mängden till 45 000 ton. I månadsskiftet november-december 2006 fick man tillstånd att göra en testsanering, vilket innebar att 2 000 ton grävdes upp och kördes till Danmark. Allt såg bra ut tills analysresultaten av den termiska behandlingen kom. Behandlingen hade lyckats ur alla avseende utom ett — dioxinhalten i massorna hade ökat. Man trodde dock att problemet skulle kunna lösas om man ökade temperaturen i förbränningsanläggningen.

Under våren 2007 ändrades planerna för var massorna skulle behandlas och istället blickade man mot Holland och Rotterdam. Transporten skulle nu istället ske med båt från Landskrona. Anmälan om saneringen lämnades in till Länsstyrelsen i mitten av juni och beslutet med villkor kom i början av juli. Invigning av arbetena planerades till den 5 september. Kort innan invigningen ville entreprenören byta utskeppningshamn till Helsingborg. Detta förändrade inte det tänkta startdatumet. Arbetena invigdes, men därefter tog det tvärt stopp. Organisationen i hamnen var inte helt löst och således kunde inga massor lämna Teckomatorp.

Under de följande månaderna blev det klart att hamnen i Helsingborg inte skulle bli den smidiga lösning man hade räknat med. Istället bestämde man sig under början av 2008 för att återigen se över möjligheterna att använda Landskronas hamn för utskeppningen av massorna. Den 15 april 2008 startade äntligen lastningen av den första båten i Landskronas hamn.

Men än var inte bekymren över. Vid mottagningskontrollen på behandlingsanläggningen i Holland upptäckte man att jorden innehöll för höga nivåer av halvmetallen antimon. Att resultaten från denna kontroll skilde sig så kraftigt från de kontroller som gjorts i Sverige berodde på man använde två olika analysmetoder i Sverige och Holland. De höga nivåerna ledde till att man inte skulle kunna använda de behandlade massorna i Holland, varför man var tvungen att finna en ny lösning. Då reglerna för antimonhalter i jord är annorlunda i Tyskland än i Holland beslutades det därför att de förorenade massorna istället skulle skickas till en termisk behandlingsanläggning i Bremen, Tyskland. De sista massorna lämnade Teckomatorp i april 2009. Då hade totalt närmare 80 000 ton jord grävts upp inom området.

Då de förorenade massorna hade lämnat området tog arbetet med att återställa området vid. Till en början fylldes schaktgroparna igen, därefter täcktes hela området med ett en meter mäktigt jordlager. Slutligen formades ett landskap med kullar och en damm på området. Det strövområde som därmed anlades invigdes den 6 december 2009 och efter en namntävling bland ortsborna döptes området till Vallarna.

Södra området

I huvudstudien identifierades som nämnts två platser på södra området som förorenade, men utbredningen var oklar. Därmed uppstod misstanken om att det kunde finnas föroreningar på fler ställen inom det södra området. I bidraget för huvudstudien fanns det dock inte utrymme för att undersöka detta närmare. I bidraget för att genomföra saneringen av det norra området fick man däremot utrymme för fördjupade undersökningar av södra området. Förberedelserna för undersökningarna pågick under första halvåret 2007 och i juni kunde man börja borra för att ta jordprov. En första sammanställning i slutet av augusti visade att föroreningar fanns i betydande omfattning på flera ställen, bland annat i en av lokalerna i den mekaniska verkstaden. Kompletterande undersökningar med bland annat grävda provgropar genomfördes också för att få en tydligare bild av spridningen.

Parallellt med saneringsarbetet på det norra området under 2008 genomfördes även provsanering av delar av det södra området. Det visade sig dock att situationen var värre än man hade befarat. En isolerad sanering av dessa delområden skulle inte vara möjlig och därför beslutade man att de uppgrävda massorna skulle återföras till schaktgroparna.
 
Saneringen av det södra området är mer komplicerad än saneringen av det norra, dels på grund av att det tidigare fanns verksamheter inom de förorenade områdena dels för att det finns många gamla betongkonstruktioner i marken. Därför beslutades det att de berörda verksamheterna skulle flyttas från området och byggnaderna rivas. På det sättet skulle ytterligare provtagning och så småningom även själva saneringsarbetet underlättas.
 
Arbetet med det södra området har på Naturvårdsverkets begäran delats upp i tre etapper. Den första etappen innefattar förutom inlösen av fastigheterna, flytt av verksamheterna och rivning av byggnaderna på området, även ytterligare undersökningar av föroreningarna och en vidare utredning av riskerna för Braån. Först efter det att dessa genomförts kan man avgöra hur omfattande saneringsarbetet behöver vara. Etapp 2 innehåller bland annat projektering och förberedelser för upphandling samt ansökan om bidrag för saneringen, medan den tredje etappen består av själva saneringsarbetet och återställandet av området.

Publicerad: 2017-09-05

Sidansvarig: David Bohgard

Relaterad information
Relaterade länkar
Kontakt

Eva Sköld, projektledare
0418-47 53 91
0709-47 53 91
e-post


Svalövs kommun | 268 80 Svalöv | Besöksadress: Herrevadsgatan 10
Öppettider: Måndag-fredag kl. 8.00-16.30
Telefon: 0418-47 50 00 | Fax: 0418-47 50 26 | E-post: info@svalov.se

© 2016 Svalövs kommun